Svartån avvattnar ett område med relativt mycket jordbruksmark. Till skillnad från Sagån finns det i Svartån en hel del sjöar och översvämningsområden som kan ta hand om näringsämnen. Fosforhalterna är därför något lägre och varierar mindre i Svartån än i Sagån.
Figuren visar fosforhalterna i Svartån vid Turbinbron sedan 1978. Den beräknade halt som anger gränsen till god status – det vill säga den status vi ska nå enligt miljöbalken - är 68 µg/l.